Titel: VEDERGÄLLNING
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 10
Förlag: Pingvinförlaget (Williams)
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1972
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: 127
Ord: -
Längd: -
Omslag: B-O "Bowen" Wennerberg
Tryck: Elanders, Göteborg
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Hela familjen Jersild, Ben och Perritas närmaste grannar, mördas och deras dotter våldtas av ett banditgäng.
Ben Hogan är uppfylld av en helig vrede när han anmäler det vidriga brottet och när han utses till vicesheriff med fullmakt att döda rider han ut för att skipa rättvisa.
Recensioner: -
Titel: VEDERGÄLLNING
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 10
Förlag: Läsförlaget
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1991
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: 141
Ord: -
Längd: -
Omslag: Spansk tecknarstuga
Tryck: Aktietrykkeriet i Trondhjem
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext: -
Recensioner: -
Titel: VEDERGÄLLNING
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 10
Förlag: Melker Förlag
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: -
Mina bidrag: -
År: 2014
Typ: E-bok
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: 9789176150085
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Ben Hogan fann sina närmaste grannar massakrerade. Makarna Jersild hade mördats och deras dotter våldtagits.
Ben fylldes av helig vrede och när han lyckats bli vicesheriff och som sådan fått laglig rätt att döda red han ut för att skipa den rättvisa som ibland kallas hämnd.
Recensioner: -
Titel: AAVIKON KOSTAJA
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 9
Förlag: Kustannus OY Williams
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1976
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Finska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Ben Hogn löysi naapurinsa surmattuna. Kostonhimo pullisti hänen suoniaan kun hän lähti ajamaan takaa murhajia. Hän ei lepäsi ennen kuin jokainen heistä oli saanut tuomionsa ... kuutta miestä odotti kuolema.
Recensioner: -
Allen Street i Tombstone kryllade av liv. Många människor såg de sex männen rida in, men det var ingen som närmare tänkte på den saken. Det var alldeles för många som kom till Tombstone eller lämnade Tombstone för att man skulle reflektera över den sorters trafik.
De sex karlarna tycktes rida genom stan utan något speciellt mål i sikte. Hittills hade de inte heller haft något mål, men i hörnet av Fifth och Allen höll anföraren in sin häst och pekade mot hörnhuset. Han fick uppskattande nickar till svar och någon minus senare hade de klivit av hästarna och bundit dem vid tjuderbommen utanför Chrystal Palace.
Att mannen i täten valde Chrystal Palace var en ren tillfällighet. Samma sorts tillfällighet som gjort att de råkat hamna i Tombstone. De sex var trashankar utan något bestämt mål. De hade inget gemensamt, utom ett förflutet.
Sju dagar tidigare hade de nämligen tillsammans brutit sig ut ur stadsfängelset i Lordsburg, New Mexico. Fem av de senaste dagarna hade de ridit runt i Hidalgo County för att villa bort uppbådet som var efter dem och när de kände sig säkra red de västerut över Arizonagränsen.
Det var visserligen inte säkrare för dem i Arizona. De flesta hade brott på sig även i territoriet, men här var det mer ont om sheriffer än i New Mexico.
Den rödmosiga bartendern Smiling Jim stod bakom västerns längsta bardisk och såg dem komma in genom dörren. En enda snabb yrkesmässig blick berättade för honom att han inte skulle få sälja särskilt mycket. En eller högst två drinkar per man, uppskattningsvis.
De ställde sig vid disken och placerade fotsulorna på mässingsstödet nere vid golvet. Sedan tömde de fickorna. Där fanns mest småpengar. Männen föste över mynten till karlen som tycktes vara deras ledare. Det var en lång, tunnhårig man med ett blodrött ärr över ena kinden. Han samlade ihop mynten i en hög och sköt över dem till Smiling Jim.
– Whisky, sa han med hes, kraxande röst. Billigaste sorten så det räcker till oss alla.
Smiling Jim rakade till sig slantarna och räknade. Det räckte till elva glas av den röda whisky som han ogärna serverade eftersom Chrystal Palace var en anständig krog, känd för anständig dryckjom. Han ryckte lätt på axlarna och beslöt att spendera ett glas på saloonens bekostnad för att slippa bråk.
– Det blir två glas var, sa han. Men skäll inte på mig om whiskyn är taskig. För det priset blir det ingen märkesvara.
En av männen i ledet hostade till.
– Det spelar ingen roll, sa han sen. Bara det är starkt nog att fräta upp dammkakan som sitter i halsen så duger det åt mig.
– Rätt talat, Limey, instämde en annan av männen och dunkade kamraten på axeln så att dammet yrde.
De drack utan att skåla och Smiling Jim fyllde på de tomma glasen. Den ärrige mannen drog upp ett fickur ur västfickan och kollade tiden mot väggklockan över disken. Klockan var inte mer än några minuter över nio på morgonen. Saloonen var nästan tom. Bara ett par trötta, svartklädda spelare satt nere i ert hörn och lekte med var sin kortlek. Det skulle dröja flera timmar än innan de kunde ta upp sitt levebröd.
Smiling Jim lutade sig fram och tittade på fickuret. Det var inte likt de klockor han hade sett tidigare. Mitt på urtavlan, där timvisaren och minutvisaren satt, fanns ytterligare en sak. Han var tvungen att kisa för att se vad det var.
– Lustig klocka, mister, sa han med ett grin. Är det en höna som plockar kom där i mitten?
– Just det, svarade mannen och stoppade den på sig.
– Lust att sälja den? undrade Jim.
Mannen skakade på huvudet.
– Minne, svarade han kort.
En av de andra männen kom fram till den ärrige.
– Vad gör vi nu, Slim? frågade han. Ska vi stanna i den här hålan?
Mannen som kallades Slim gick till fönstret som vette mot Allen Street och tittade ut. Utanför Wells Fargos kontor höll ett par karlar på att lasta lådor och väskor på en diligens. Trottoarerna var fyllda med fotgängare och på gatan trängdes vagnar och ryttare. Han stod tyst en god stund innan han vände sig om och skakade på huvudet.
– Vi rider vidare, sa han. Tombstone är inget för oss.
