Titel: TAGGTRÅDS-UPPRORET
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 36
Förlag: Pingvinförlaget (Williams)
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1974
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: 128
Ord: -
Längd: -
Omslag: B-O "Bowen" Wennerberg
Tryck: Elanders, Göteborg
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Ben Hogan skickades till Wyoming för att titta närmare på en del mystiska boskapsstölder.
På väg dit råkar han ut för ett oförklarligt överfall. Någon försöker stoppa honom – men vem?
Recensioner: -
Titel: TAGGTRÅDS-UPPRORET
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 36
Förlag: Melker Förlag
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: -
Mina bidrag: -
År: 2019
Typ: E-bok
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: 9789176150351
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Ben Hogan skickades till Wyoming för att titta närmare på en del mystiska boskapsstölder. På väg dit råkar han ut för ett mystiskt överfall.
Någon försöker stoppa honom – men vem?
Recensioner: -
Titel: PIGTRÅDS-OPRØRET
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: -
Förlag: -
Utgivare: Westernmagasinet
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: -
Typ: -
Genre: Västern
Språk: Danska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Det rykkede i lassoen. Inden Ben Hogan nåede at reagere blev han revet ur af sadlen …
Ben Hogan sendes till Wyoming for att kigge nærmere på nogle mystiske kvægtyverier. På vejen kommer han ud får et uforklarligt overfald. Nogen prøver at stoppe ham – men hvem?
Læs også fortsættelsen på K. Earl Ginsburgs knaldhårde western El Muerte, som begyndte i sidste nummer af Western-Magazinet.
Recensioner: -
Den första kulan visslade tätt intill hans öra. Den andra dödade hästen under honom.
Ben Hogan lyckades få fötterna ur stigbyglarna innan djuret störtade. Med en spark kom han iväg och det dammade till när han slog ryggen i marken. Redan innan han träffade stigens hårda yta hade han sin Colt Frontier i handen. Sedan rullade han snabbt iväg från vägbanan, ner i den smala, uttorkade bäckfåran intill. Först när han tagit lämplig betäckning bakom ett par stenar lyfte han på skallen för att försöka få reda på varifrån skotten kommit.
Det tog honom inte många sekunder att uppfatta var bakhållsmännen låg. Ett femtiotal meter längre fram gjorde stigen en krök och där fanns ett par höga klippblock. Ben Hogan rynkade pannan. Han släppte ut luften ur lungorna och plötsligt kände han att det gjorde ont i ryggen där den slagit i marken. De låg borta bakom klipporna och han visste med sig att han haft tur.
Om den förste skytten inte haft sådan klåda i avtryckarfingret skulle han inte ha levat nu. De borde ha väntat i ytterligare en knapp minut. Då kunde de ha knäppt honom mitt emellan ögonen och saken hade varit klar.
Han kastade en blick bort mot hästen och morrade fram en halvkvävd svordom. Djuret hade fallit så att han inte hade en möjlighet att komma åt Winchestern. Karbinen låg fastklämd i sitt sadelhölster under djuret. Han tittade ner på sin 44/40-kalibriga Colt. Femtio meter var alltför långt för att den skulle vara helt tillförlitlig. Dessutom hade han inte så många patroner.
Bältet kring midjan hade visserligen söljor för trettiofem stycken, men han gillade inte att färdas med ammunitionen i bandolieren. Det glimmade för mycket i solen av patronernas mässing. Fast i det här fallet hade det inte spelat någon roll. Det hade snarare varit en fördel.
Han öppnade laddluckan och matade in en sjätte patron i cylindern. När han red hade ha alltid en tom kammare som hanen fick vila på. Han grinade till. En kula slog ner i marken alldeles intill hans ansikte och fick damm att ryka in i hans ögon. Med en morrning rullade han längre åt sidan. Vilka de än var så hade de tydligen bestämt sig för att ta död på honom.
De kunde inte se honom nu, men de visste precis var han befann sig och deras eld höll honom nere, tätt tryckt mot den hårda, torra marken. Han lyssnade på ljuden och kom fram till att han hade tre man emot sig. Två med gevär, det hördes på de skarpa staccatoljuden, och en med en dovt hostande sexskjutare.
Ben Hogan såg sig omkring. På ena sidan hade han vägen. Om han försökte ta sig ut på den var han en död man. Där var det som att skjuta på sittande fågel. Till höger fanns några mindre snår, men han kunde omöjligt ta sig in bland dem utan att bli sedd. Och det skulle inte heller hjälpa honom det minsta. På andra sidan var han öppen mark och väl inne i snåren behövde bakhållsmännen bara peppra dem med kulor för att minst någon eller några skulle träffa.
Han låg kvar där han låg.
Ben Hogan låg utsträckt, lite över etthundraåttio centimeter senig kropp, aningen förlängd med ett par handgjorda stövlar med hög klack. Han drog ner den svarta, slitna Stetsonhatten i pannan, över det blonda håret. Han hade inte klippt sig på länge så håret bak föll ner över kragen på den blå, urtvättade bomullsskjortan. Det solbrända ansiktet ramades in av ett par lika ljusa, buskiga polisonger och under den raka näsan satt en kort slokmustasch.
De blå ögonen kisade genom ögonlockens springor när han granskade terrängen runt omkring sig för att finna en möjlighet att komma ur fällan; Men han såg ingen. De hade honom låst.
Han vickade över på sidan och föste bort en sten under sig. Rörelsen var tydligen tillräcklig för att en av männen bakom stenblocken skulle skjuta. Kulan susade tätt över Ben Hogans slitna kalvskinnsväst, ven över ryggen och mellan de korta cowboysporrarna av den modell som brukade användas i mellanvästern. Sedan slog blybiten ner i marken några decimeter bakom honom.
