Titel: SJU DÖDSDÖMDA MÄN
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 27
Förlag: Pingvinförlaget (Williams)
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1974
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: 127
Ord: -
Längd: -
Omslag: B-O "Bowen" Wennerberg
Tryck: Elanders, Göteborg
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:

Uppdraget ansågs praktiskt taget ogenomförbart. Det skulle betyda en säker död för dem som försökte.

Därför satsade man på sju män som inte längre hade någon chans i livet. Sju svåra förbrytare med ett ofantligt syndaregister som täckte territoriet från Montana till långt ner i Mexiko.

Sju män utan hopp och utan samvete. Vem kunde leda en sådan operation. Daggermans Detektivbyrå hade bara ett tänkbart namn: Hogan.

Recensioner: -

Titel: SJU DÖDSDÖMDA MÄN
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 27
Förlag: Melker Förlag
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: -
Mina bidrag: -
År: 2015
Typ: E-bok
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: 9789176150269
Status: Slutsåld
Baksidestext:

Uppdraget ansågs praktiskt taget ogenomförbart. Det skulle betyda en säker död för dem som försökte.

Därför satsade man på sju män som inte längre hade någon chans i livet. Sju svåra förbrytare med ofantliga syndaregister som täckte hela området från Montana i norr till långt nere i Mexiko.

Sju män utan hopp och utan samveten.

Vem kunde leda en sådan operation?

Daggermans Detektivbyrå hade bara ett tänkbart namn:

Ben Hogan.

Recensioner: -

Titel: SYV DØDSDØMTE MÆND
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: -
Förlag: -
Utgivare: Westernmagasinet
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: -
Typ: -
Genre: Västern
Språk: Danska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:

Opgaven blev betragtet som praktisk talt uigennemførlig. Den ville betyde den visse død för dem, der forsøgte. Derfor satseder man på syv mænd, der ikke mere havde nogen chancer her i livet. Syv brutale forbrydere med ett ufatteligt synderegister, de omfattede et område fra Montana till langt ned i Mexico. Syn mænd uden hob og uden samvittighed. Hvem kunde lede en sådan operation? Daggermans Detektivbureau havde kun én mand i tankerne: Ben Hogan!

... samt 2. afsnit av K. Earl Ginsburgs hylende skægge westernparodi: J. B. Flipperbottoms arv.

Recensioner: -

Rakspegeln i hörnet hängde så att han kunde se sitt ansikte i den. Dragen var typiskt maskulina. De var kraftigt markerade, raka och kanske aningen kantiga. Han tyckte själv att ansiktet var vanligt, men somliga påstod att det fanns ett ogripbart uttryck i det. Craven Dexter hade hört det ibland. Det var därför han studerade sig själv i spegeln och försökte hitta det.

Den smala munnen gjorde en grimas mot honom borta i rakspegeln. Det enda han såg genom sina kisande ögon var drag av självsäkerhet och likgiltighet. Det fanns antydningar utåt av det dödsförakt som fanns innanför.

Han var väl medveten om vad de kallade honom. De! De andra!

– Desperado! mumlade han föraktfullt för sig själv och puffade på kvinnan som låg bredvid honom.

Hon slog upp ögonen och huttrade till i morgonsolen. Kvinnan log mot honom, men han log inte tillbaka. Han drog in henne under sig och betäckte henne djuriskt.

Efteråt låg han bredvid henne och väntade på att hon skulle somna om. Det gjorde hon snabbt. Hon snarkade dessutom. Craven Dexter hade sett till att han låg ytterst. Nu klev han upp och stönade till när hans bara fötter plattades ut mot det iskalla golvet. Han drog den tunna gardinen åt sidan och fick upp fönstret. Luften utanför var varmare än den inne i rummet. Och friskare. Den luktade damm - inte unket kön. I husen som kantade huvudgatan i den lilla hålan var allt tyst. Folk sov fortfarande. Men nere i saloonen i våningen under rummet hörde han slammer av porslin och bestick. Hotellvärden gjorde i ordning för de första frukostgästerna. Craven Dexter kände sig hungrig.

När han vände sig om kastade han en blick på kvinnan och han rynkade på näsan. Hon var ful! I går kväll hade det inte spelat någon roll hur hon såg ut. Han hittade kläderna och fick dem på sig och sedan spände han fast revolverbältet över de tunna höfterna.

Han hade två revolvrar, båda av fabrikatet Smith & Wesson och båda 45-kalibriga. Revolvern på hans vänstra sida hade kolven riktad framåt, medan vapnet till höger satt på det konventionella sättet. Höger hölster satt också betydligt lägre än det vänstra. Bältet var tillverkat av styvt och glatt läder och i patronfästena fanns det plats för sjutton kulor. Han kollade att båda revolvrarna var laddade innan han satte på sig den svarta, flatkulliga Stetsonhatten och gick ner.

Värden var inte klar med att sopa restaurangen när Craven Dexter kom nerför den knarrande, smala trappan. Han såg urskuldande bort mot gästen som satte sig vid ett bord.

– Sopa färdigt först, sa Dexter. Sedan vill jag ha frukost!

Saloonvärden jobbade snabbt och energiskt med att få ihop sågspånet på golvet till en hög. Han såg några rostbruna fläckar och grimaserade illa. Nästan omedvetet kastade han en blick på den väntande mannen vid bordet.

Craven Dexter hade anlänt till stan kvällen innan. Han hade kommit på en halt häst. Hästen var så illa däran att det inte fanns något annat att göra än att skjuta den.

Värden gick in i köket och en stund senare kom han ut med frukosten ångande på en tallrik. Han såg rysningarna i Dexters axlar och mindes den spritmängd som mannen hade tutat i sig kvällen innan.

– Baksmälla? frågade han nästan vänligt.

Mannen med de två revolvrarna nickade tyst och satte gaffeln till stuvningen. Saloonägaren gick in bakom disken och hällde upp en stadig whisky i ett dricksglas som han ställde på bordet framför främlingen.

– Du ser ut att behöva en återställare, sa han.

– Tack, mumlade Craven Dexter och tömde halva glaset innan han började äta ordentligt. Den här satt fint i ryggraden!

– Huset bjuder, flinade krogvärden snett. Tänker du kanske fortsätta härifrån med postdiligensen?

Mannen såg upp för att se om det bara var en fråga eller kanske ett kamouflerat förslag. Barkeepern nollställde hastigt ansiktet.

– Jag har inga planer på det! svarade Craven Dexter och hällde i sig resten av innehållet i glaset. Kommer den i dag?

Värden nickade. Lite för energiskt, tyckte Dexter.

– I eftermiddag. Någon gång mellan två och fyra. Den är sällan särskilt punktlig.

Dexter åstadkom ett leende. Han stack in handen innanför västen och tog fram en tunn sedelrulle. Ur den skalade han fram några sedlar och räckte till saloonägaren.

– Ge dem till jäntan sedan du tagit betalt för frukosten, sa han. Det är betalningen för i natt!