Kjell E. Genberg – Sveriges meste författare

Fejden hade pågått så länge man kunde minnas men Lee Falcon hade aldrig förr dödat en människa. Han gjorde det en tidig onsdagsmorgon alldeles intill Trout Creek. Lee var bara sexton år på det sjuttonde.

Det var höst och klart i luften. Det bet i skinnet så att man kände att vintern var i antagande. Gräset hade inte tinat efter nattfrosten utan krasade under Lee Falcons bara fötter. Det var kallt om fötterna. Rådimman låg i sjok över Trout Creek, men snart skulle solen stiga upp över hasselbuskarna och få dimman att lätta från bäcken och dess omgivningar.

Lee hade klivit upp tidigt för att försöka få upp ett par aborrpinnar före frukost. Han hade just maskat på kroken när skottet small och kulan ven tätt intill honom genom lövverket. Han kastade sig omkull på marken. Det var inte första gången han hade fått en blybit kastad efter sig och han visste vem som låg bakom. Det kunde inte vara någon annan än en medlem i familjen Grissom. Då brukade det bli ett skott och sedan försvann skytten snabbt igen utan att visa sig mer.

Men Lee Falcon hade inte sett hur Jack Grissom tagit sig ut ända från skogsbrynet och fram till familjen Falcons svinstia. Medan Lee fortfarande höll på med att försöka få den motsträviga masken på kroken hade Joe Grissom slitit till sig en griskulting. Med den i famnen rusade han bort därifrån. De två pojkarna upptäckte varandra så gott som samtidigt och Jack Grissom ändrade riktning för att hitta en bättre flyktväg.

Plötsligt snubblade han på den frosthala marken. Han släppte grisen i fallet och kultingen satte av tillbaka mot stian med vinglande steg medan den utstötte ömkliga små skrik.

Lee Falcon var efter honom och när han såg Jack Grissom falla ökade han steglängden samtidigt som han drog den gamla revolvern som han fått av far när han fyllde femton. Det var en gammal billig sexskjutare med lönnkolv och en pipa som hunnit bli alldeles svart i metallen av ålder. Så var han inte mer än tio steg ifrån Jack Grissom.

Han sköt inte utan väntade på att den andre skulle resa sig upp. Jack greps av panik.

När han såg revolvern i den andres hand rullade han runt och fick samtidigt upp sitt eget vapen. Men han hade haft alldeles för bråttom. Redan när han kramade avtryckaren visste han att skottet skulle missa. Det ven tätt intill Lee Falcons vänstra öra, surrande som en ilsken bålgeting.

Lee Falcon sköt tillbaka.

Den tunga revolvern rekylryckte i hans hand, men han hade hunnit med att sikta noga. Kulan slog in i bröstet på Jack Grissom. Pojken kastades baklänges med ett skräckslaget, förvirrat uttryck i ansiktet. Sedan låg han på marken, orörlig.

Lee Falcon gick fram till honom. Det behövdes bara en enda blick för att Lee skulle veta att Jack Grissom var död.

Han kände sig illamående men behärskade sig.

Så stack han tillbaka revolvern i hölstret och började gå tillbaka mot huset.

Sheriff Willy Matheson i Oak Gulch fick höra talas om dråpet när det hade gått nästan en hel vecka sedan det hände. Larry Munson, granne till Falcons och Grissoms, kom ridande till stan när fejden började gå honom och hans hushåll på nerverna.

– Det måste bli ett slut på den där fejden, sa han. Jag vet inte vad Falcons och Grissoms slåss om. Undrar om de vet det själva - utom att det är väldigt gammalt groll dem emellan. Nu har de hållit på att skjuta på varandra i snart en vecka. Att ingen har kommit till skada är ett Guds under. Förr eller senare kommer någon att bli ihjälskjuten, och risken är att det blir någon i min familj, för de håller på att stryka runt mina ägor också när de spionerar på varandra.

Sheriffen suckade.

– Jag ska se vad jag kan göra åt det, sa han. Det var likadant för fem år sedan. Då var de också i luven på varandra ordentligt, men sedan har det varit rätt lugnt. Jag får väl rida dit och se om jag kan ställa saken till rätta.

Han hämtade sin häst och red de trettio kilometerna upp i skogslandet. Familjen Falcon tog emot honom på gårdsplanen och han fick sig till livs en historia om hur grannarna Grissom försökt skjuta dem till döds ur bakhåll. Jack Grissom hade skjutit först, så det var inte mycket att orda om att han blev dödad.

Sheriffen besökte också familjen Grissom och de gav honom samma version - fast med den skillnaden att de sa att Falcons grabb legat i bakhåll för Jack och dödat honom kallblodigt. Ingen sa sig veta var Lee Falcon fanns. Sheriff Matheson trodde på Grissoms när de sa att de inget visste. Däremot tvivlade han på gubben Falcons ord i frågan. Men det var naturligt att en far ljög när sheriffen kom dit för att fråga om sonen som just dödat en annan människa.

När sheriff Matheson red tillbaka till Oak Gulch kände han sig trött och eländig. Han hoppades att dråpet skulle få familjerna Falcon och Grissom att tänka om. Att de skulle se saker och ting klarare. Men han tvivlade. Det hade funnits ont blod mellan dem så länge.

Det enda han egentligen vågade hoppas på var att vintern skulle kyla ner hettan hos de båda familjerna. Han korsade bäcken utanför stan och red upp mot huvudgatan. Utanför kontoret svingade han sig ur sadeln och kastade tyglarna över tjuderbommen. Matheson kände sig oerhört trött när han kom in på kontoret. Han hade varit sheriff i Oak Gulch i mer än femton är. Det var en lång tid och det hade varit hårda år. Distriktet var stort och nu började han bli gammal. Enda trösten var att hans fiender också var lika gamla - men de hade mer makt än en ensam sheriff. Åtminstone en av dem. Doug Hammer. Mannen som hade använt alla knep för att skaffa sig äganderätt till det mesta i dalen. Och hade lyckats med det.

De båda avskydde varandra. Sheriff Matheson hatade Hammer för allt det han representerade. Hammer hatade Matheson för att sheriffen utgjorde ett hot mot honom. Hammer visste att sheriffen visste mer än han kunde bevisa. Därför predikade Hammer alltid samma litania.

Och just nu tyckte Matheson själv att Hammer kanske hade rätt. Det var bara det att Hammer hade en egen sheriffkandidat - Emmet Ridge - som skulle kunna bli vald om Matheson avsade sig jobbet. Och det skulle betyda döden för Oak Gulch. Den sista spiken i kistan, för sedan var det fritt fram för Hammer att ta över resten. då styrde han ju också lagen.