Titel: EN ÄRLIG CHANS
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 21
Förlag: Pingvinförlaget (Williams)
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1973
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: 127
Ord: -
Längd: -
Omslag: B-O "Bowen" Wennerberg
Tryck: Elanders, Göteborg
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Hogan, Benjamin alias Hellgren, Johan, mumlade översten och tvinnade sin mustasch. Bosatt i Cochise County, Arizona. Revolverman – ingen tvekan. Verkar vara ett mellanting av en modern Wild Bill Hickok och Jesse James. En killer, som nästan alltid tycks ha någon underlig laglig orsak till sitt dödande. Känner hela Arizona – utan att själv vara känd. Som klippt och skuren för vårt omöjliga detektivuppdrag, konstaterade översten.
Det var så Ben Hogan fick i uppdrag att spränga Donner Horns brutala tjuvliga.
Recensioner: -
Titel: EN ÄRLIG CHANS
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 21
Förlag: Läsförlaget
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1993
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: 126
Ord: -
Längd: -
Omslag: Spansk tecknarstuga
Tryck: Aktietrykkeriet i Trondhjem
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext: -
Recensioner: -
Titel: EN ÄRLIG CHANS
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 21
Förlag: Melker Förlag
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: -
Mina bidrag: -
År: 2015
Typ: E-bok
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: 9789176150207
Status: Slutsåld
Baksidestext:
– Vem är du? frågade revolvermannen.
– Hogan var namnet, svarade Ben Hogan. Jag kommer från Tombstone.
Det ryckte till i banditen. Han hade hört namnet. Det sades att den här Hogan var lika snabb med kanonen som Wyatt Earp eller Bat Masterson.
Somliga påstod att inte ens Clay Allison från Washita i New Mexico haft en chans mot honom.
Recensioner: -
Vinden blåste in sina eviga tumbleweeds på Allen Street i Tombstone den kväll då Burt Allison slog upp dörren till Chrystal Palace. Han stod alldeles stilla i dörröppningen under bråkdelen av en sekund, med det gula fotogenljuset skinande i ansiktet och med nattmörkret utifrån som en ram omkring sig.
Det var ingen som särskilt lade märke till den svartklädde mannen med de brinnande ögonen när han gick till bardisken och beställde en whisky. Hans långa Californiasporrar klirrade lätt och när han strök den svarta, halvlånga rocken åt sidan skymtade ett utsirat hölster med en elfenbenskolv som stack upp ur det.
När han fått spritglaset tog han det med sig och sedan slog han sig ner vid ett hörnbord med ryggen mot väggen. Burt Allusions ärriga, hökliknande ansikte doldes av skuggorna i hörnet och även om man tittat noga skulle man inte ha sett så mycket av det, för mannen hade den mörka bredbrättade hatten nerdragen i pannan.
Ingen tog någon notis om Allison. Det var som det skulle, det var som han ville ha det. När han granskade de övriga gästerna på saloonen stannade inte hans blick längre vid mannen han skulle döda än vid någon annan. Rummet var trots sin storlek nästan fullt med folk och sorlet steg högt. De var lördagskväll och kofösarna från rancherna runt om hade fått ut sina avlöningar och blandade sig med gruvarbetare som också hade pengar på fickan. De hade lämnat sina besvärligheter hemma i baracker och bunkhus. På Chrystal Palace glömde man veckan som hade gått och gav fullständigt tusan i den som stod och väntade i slutet av söndagen.
Burt Allison smuttade långsamt på sin drink. Han hade inte kommit för att bli full och han hade inte heller någon särskild brådska. Men han var ändå nöjd med att vara inomhus. Chrystal Palace var stort, varmt och betydligt bekvämare än en sadel utomhus en kväll som denna, när vinden piskade sanden och fick den att blästra fönster och fasader. På den låga estraden längst bort från Allisons plats satt en mager, tanig karl och spelade spikpiano. Det lät illa, men sorlet och ljuden från smällande kort och knäppande jetonger dödade det mesta av musiken. Burt Allison tänkte inte på den saken heller. Han var fullständigt omusikalisk. En berusad cowboy ställde sig framför estraden och åstadkom en underlig jiggliknande dans. När ingen brydde sig om honom beställde han mer sprit och gick och satte sig vid ett bord. Han somnade en kort stund senare.
