Titel: DÖDENS DAL
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 44
Förlag: Malmborg & Hedström Förlag
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: 1975
Typ: Pocket
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: 128
Ord: -
Längd: -
Omslag: Curt Dahlgren
Tryck: Bohusläns Grafiska AB, Uddevalla
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Vilka låg bakom mordförsöken på senator Jackson? Varför var de så ivriga att få död på honom? Ben Hogan hade sökt svaret, men när de var instängda som råttor i en liten dal djupt inne i ökenheta Drakbergen och fiendernas gevärsmynningar riktades mot dem från åskrönen runt om, tvivlade han på att någonsin få veta det.
Recensioner: -
Titel: DÖDENS DAL
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: 44
Förlag: Melker Förlag
Utgivare: -
Medförfattare: -
Pseudonym: -
Mina bidrag: -
År: 2019
Typ: E-bok
Genre: Västern
Språk: Svenska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: 9789176150436
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Vilka var det som låg bakom mordförsöken på senator Jackson? Varför var de så ivriga att få död på honom? Ben Hogan hade sökt efter svaret, men när de var instängda som råttor i en liten dal djupt inne i de ökenheta Drakbergen och fiendernas gevärsmynningar riktades mot dem från åskrönen runt om, började han tvivla på att han någonsin skulle få veta det. Här fanns ingenstans där de kunde ta skydd och plötsligt började krypskyttarnas kulor hagla över dem. Var detta slutet ...?
Recensioner: -
Titel: DØDENS DAL
Undertitel: -
Bokserie: Ben Hogan
Del: -
Förlag: -
Utgivare: Westernmagasinet
Medförfattare: -
Pseudonym: Matt Jade
Mina bidrag: -
År: -
Typ: -
Genre: Västern
Språk: Danska
Översättare: -
Inläsare: -
Sidor: -
Ord: -
Längd: -
Omslag: -
Tryck: -
ISBN: -
Status: Slutsåld
Baksidestext:
Hvem var det, der stod bag mordforsøgene på senator Jackson? Hvorfor var de ivrige efter att gøre ham tavs? Ben Hogan havde søgt efter svaret, men da de de var spærret inde som rotter i den lille dal dybt inde i de ørkenhede Dragebjerge, og fjendernes geværmundinger blev rettet imod dem fra klipperne omkring dem, begyndte han at tvivle på, at han nogensinde ville få det att vide.
Der var ingen steder, de kunne gå i dækning, og pludselig begyndte snigskytternes kugler at hagle ned over dem. Var dette enden ...?
Recensioner: -
Indianerna stirrade med vitt uppspärrade ögon på officeren som stod med sabeln höjd.
Det gick upp för dem att han verkligen tänkte göra det.
På andra sidan planen stod en pluton blårockar med vapen i hand, vaksamma, säkra och under order. Officeren nickade mot dem och de höjde sina karbiner, riktade dem mot apacherna. Mot män, kvinnor och barn. Alla obeväpnade. De flesta äldre människor.
Ett par av krigarna tog några steg framåt men hindrades av stamfränder som trodde - eller kanske hoppades - att officeren inte skulle sätta sitt hot i verket.
– Eld! vrålade officeren och sabeln föll.
Den seriekopplade dynamiten briserade i en lång rad detonationer. Hus efter hus skakade till, tycktes tveka för bråkdelen av en sekund och sedan flög det i spillror. Ett par av indiankvinnorna sjönk ner på knä, slog händerna för ansiktet. Trots sin uppfostran kunde de inte hålla tårarna tillbaka. De blev straffade igen. Ingen visste varför. De hade försökt tala med officeren som proppade deras usla hem fulla med sprängämnen, men soldaten hade bara hånflinat.
Sedan hade han befallt sina blårockade män att fösa rödskinnen till andra sidan planen, så att de inte skadades av detonationerna och det kringflygande splittret.
En knapp minut efter den första salvan som jämnat husen med marken kom ytterligare en. Grusåsen bakom skjulen, som varit indianernas hem på reservatet sedan flera år, delades i ett moln av damm. Jorden skredade ner över platsen där husen stått och täckte över resterna med ett nästan metertjockt täcke.
Officeren nickade till sin adjutant.
– All right, Jones! sa han. Sätt in ingenjörstrupperna!
Jones vidarebefordrade ordern och sekunden efter hördes trumpetens skallande ljud. Det kastades tillbaka av bergen och återvände. En bumerang av korta toner. Bakom åsen hördes ljud av hästhovar och järnskodda hjul. Piskor small, kuskar ropade och skrek och sedan fylldes åter planen av damm från hovar och hjul.
Indianerna stirrade misstroget på det som skedde. Vagnarna var lastade med trävirke. Plankor och bjälkar. Lådor med spik, hammare, sågar, släggor.
San Carlosapacherna kunde inte tro på det som hände inför deras blickar. Men det var likt vitögonen. Först förstörde de och sedan byggde de upp igen. Fast aldrig så det blev likadant som förut.
Ingenjörstruppema arbetade snabbt och vant. Omkring sjuttio soldater jobbade som besatta och efter ett par timmar stod redan stommarna till drygt ett dussin hus uppslagna. När de var färdiga tog de paus, åt av medhavd proviant tills ett befäl gav dem order att återgå till arbetet.
Sprängningstruppernas officer hade samlat sina män bakom det som fanns kvar av grusåsen. De tog sin matrast ungefär samtidigt, och när de var färdiga med den gav officeren order om uppsittning. Plutonen red söderut, tillbaka mot sin förläggning i Fort Huachuca.
Officeren visste inte varför de hade sprängt apachernas hus i luften. Han hade fått order om att göra det och som militär visste han att order skulle utföras. Till punkt och pricka. eftersom han hade varit med Benteen vid Little Big Horn, då som underofficer, tyckte han att det var en gudi behaglig gärning att få kväsa rödskinnen ordentligt.
Därför kunde han inte begripa varför ingenjörstrupperna sattes in för att bygga upp byn igen. Det fanns inte någon som helst konsekvens. Men han ifrågasatte ingenting.
Han var militär.
