Kjell E. Genberg – Sveriges meste författare

Det stod en främmande häst och drack vatten i rännan. När Hogan kom fram bakom buskarna lyfte den huvudet, frustade och gnäggade gällt. Ben Hogans hand gled reflexmässigt ner mot höften.

– Stanna där du står, mister! Jag har dig på kornet. En enda dum rörelse så ligger du där! Jag tänker byta häst med dig!

Ben Hogan höjde armarna i sidled. Sedan ryckte han på axlarna.

– Jag tror inte att du tänker skjuta mig, svarade han. Om du haft för avsikt att göra det skulle du redan ha skjutit mig ur sadeln.

Han såg bort mot den fallfärdiga kojan. Någonstans bakom de murkna bjälkarna fanns den andre. Men Ben Hogan såg inte ens pipan på hans vapen.

– Jag brukar inte skjuta utan att varna först! sa rösten. Det hör inte ihop med min stil. Men jag måste byta häst - och det snabbt.

Ben Hogan såg bort mot appaloosan vid vattenrännan.

– Om någon har bråttom brukar det finnas anledning, svarade han. Mig spelar det ingen större roll. Din kuse ser inte så illa ut.

Det kom ett kort skratt från skjulet.

– Den är bättre än ditt svarta sto, svarade mannen Om det inte var för att den snubblat och blivit en aning halt skulle jag behålla den. Men jag har som sagt förbannat bråttom och jag har ingen lust att rida ihjäl den. Du får byta tillbaka senare.

Hogan flinade snett.

– Hur ska det gå till? frågade han.

– Vi ska säkert komma överens. Håll dig absolut stilla, knäpp av revolverbältet med vänster hand och släpp ner det på vänster sida om hästen. Sitt sedan av från höger, och inga knep för då kan jag bli nervös och komma åt avtryckaren.

Hogan lydde. När han kom ner på marken klappade han sin häst på länden och ställde sig en meter ifrån den med händerna i vädret.

– All right, svarade han. Nu har jag gjort som du vill. Behandla min häst väl bara så ska jag inte bli förbannad. Lämna in den på OK Corral i Tombstone.

– Hur vet du att jag ska åt det hållet?

– Jag har sett dina spår ett tag, svarade Ben Hogan. Jag tittar in där om fem dagar och om inte min häst är där då kommer jag att leta reda på dig och ta den tillbaka.

Skrattet hördes igen.

– Glöm inte att komma på min appaloosa då, svarade den okände.

Hogan ryckte på axlarna igen.

– Vänd dig om! Jag har inte särskilt gott om tid! sa den andre.

Hogan hade inget val. Det enda han kunde göra var att lyda. Han vände ryggen mot kojan och magmusklerna spändes utan att han kunde göra något åt det. Han kände stark olust mot att vända sig ifrån en beväpnad främling. Vem visste om det skulle komma en kula. Men, den andre hade ju haft alla möjligheter att skjuta honom redan, utan att göra det. Tassande steg närmade sig bakom Hogan. Någon böjde sig ner och tog upp revolverbältet från marken. Ben Hogan kunde se den andres skugga.

– Ta några steg bort! befallde mannen. Sedan kan du vända dig om!

Ben Hogan log.

– Vill du bli sedd då? frågade han.

– Ja, jag vill att du ska se mig! Du ska veta vem det är som tvingat dig att byta häst, vem det är som tar din Winchester och din packning! Jag är ingen vanlig stråtrövare, mister. Det är omständigheterna som tvingar mig till det här.

Ben vände sig försiktigt om och såg på den andre. Han blev förvånad när han granskade honom. Mannen var blond som han själv, i det närmaste lika lång, bredaxlad och blåögd. Håret var yvigt och det var länge sedan han klippte sig sist. Vänstra kinden var blodig, tydligen av en gren som rivit upp ett sår. Mannen såg Hogans blickar mot kinden och flinade bittert.

– Skott! sa han. Om det tagit lite mer till höger hade du fått behålla din häst!

Mannens blickar flackade. Det märktes att han tvingade sig att hålla sig lugn, trots att han brann av en febrig iver att komma vidare.

– Jag vill ha mina sadelväskor kvar, sa Hogan. Det finns inget i dem som du kan ha användning för.

– All right, svarade den andre. Jag är ledsen att behöva göra sa här. Under andra förhållanden ...

Hogan ryckte på axlarna.

– Mig spelar det ingen roll, sa han. Du behöver inte vara orolig. Jag ger dig mitt ord på att inte skjuta efter dig när du rider härifrån.

– Tack! Jag heter Harv Leyton. När vi ska byta tillbaka kan du hitta mig vid Gilafloden. Jag är inte säker på att jag får chansen att lämna tillbaka din häst i Tombstone.

– Det ordnar sig, svarade Hogan. Gila är en lång flod!

– Fråga efter Leyton! De kommer att visa dig till mig – eller till min far.